under my skin
Om alla andra struntar i reglerna, ska man då själv spela rent?
Kommentera
Några veckors paus i bloggandet ser kanske inte så bra ut med tanke på allt jag före valet skrev om öppenhet, trots allt borde viktiga förhandlingar om politiska avtal och förtroendeposter och what not nu vara i gång inför nästa fullmäktigeperiod. Men problemet är att jag helt enkelt inte har varit så värst involverad i politiken. Faktum är också att jag haft ganska dålig koll på vad som varit på gång, vilket kanske inte är så bra med tanke på att jag trots allt är viceordförande för Vf:s kommunorganisation. Nå, kanske det är helt naturligt att det är de som fick förtroende i kommunalvalet, dvs den nya fullmäktigegruppen, som ska delta i förhandlingar och staka upp riktlinjerna för den kommande fullmäktigeperioden, men jag kanske skulle ha önskat mera utförlig information och diskussion inom partiet om vad som förhandlas och var.
Nu har Vf i vilket fall som helst skrivit under det s.k. styrelseavtalet för den kommande fullmäktigeperioden, och i mötet där det beslutet fattades var jag med förra söndagen. Att gå med i avtalet var ett extremt svårt beslut tyckte jag, och vi diskuterade det hela länge och väl. För mej personligen var det inte formuleringarna i avtalet som var problematiska, de var för det mesta så vaga och förberedande att jag inte såg att själva avtalstexten skulle vara ett alltför stort hinder att skriva under det. Mera handlade det om principen, om att styrelseavtalet innebär en instans som i praktiken är beslutsfattande trots att den är utanför de normala demokratiska strukturerna. Beslut fattas bakom stängda dörrar i kabinett där insyn saknas. Med tanke på att jag själv formulerade texten om stärkande av demokratin och ökad öppenhet i vårt kommunalpolitiska program kändes det ganska dåligt att sedan vara med och fatta ett beslut som på något plan också innebär ett godkännande av den beslutskultur som finns i Åbo. Under den förra perioden innebar avtalet bland annat att t.ex. socialdemokrater ofta höll hetsiga brandtal i fullmäktige eller i någon nämnd där de försvarade en viss åsikt, men att samma personer sedan i omröstningen gick helt emot vad de stunden innan hade orerat. Det innebar också sådant som att de gröna röstade för en höjning av kollektivtrafikavgifterna och annat liknande, beslut som är helt emot vad partiet står för utifrån sett. Ett rakryggat och konsekvent handlande av Vf i den här frågan skulle ha varit att inte gå med i avtalet, att hävda sin oberoendehet och respektera de demokratiska principerna.
Men den andra aspekten av det hela är att de förtroendevalda också har ett ansvar inför sina väljare att försöka påverka vad som händer i staden. De här påverkningsmöjligheterna skulle ha minskat drastiskt utanför avtalet. Det pratades om att endast avtalsparterna kan få ordförandeposter i nämnder, och endast avtalsparterna får ha representanter i de olika arbetsgrupper som förbereder beslutsfattandet och förhandlar om olika viktiga politiska frågor. Genom att stanna utanför de stängda dörrarna skulle vi iofs ha varit principfasta, men vår markering skulle inte ha haft någon praktisk konsekvens. Genom att gå med i avtalet hoppas vi på att inte bli uteslutna från beslutsfattandet på samma sätt som vi trots allt blev under den förra fullmäktigeperioden, en oppositionsroll inom kommunalpolitiken på många vis är problematisk.
Nå, det återstår att se om vi nu kan påverka mera iom att vi gick med i avtalet. Det jag i vilket fall som helst tycker är extra viktigt iom att vi nu gick med i det är att faktiskt anstränga oss för att öppna kabinettdörrarna för insyn, att göra de diskussioner som ännu mindre än tidigare förs i fullmäktigesalen kända för allmänheten. Det här är en krävande uppgift, för det är inte helt enkelt att hitta fungerande forum för det här, men det är en förutsättning för att demokratin skall förverkligas. Därför tycker jag att det var lite oroväckande att vår egen interna diskussion om avtalsförhandlingarna fördes av en så liten krets och jag hoppas debatten som nu förs om hur Vf:s kommunorganisation är organiserad medför klarare strukturer över hur information om vad som är på gång sprids.
Syftet är uppnått?
Kommentera
Det var med en viss desperation och som en reaktion på att ett beslut med våld verkade tvingas fram av avgående fullmäktige som namninsamlandet för en folkomröstning om torgparkeringsgrottan inleddes för några veckor sedan. I bakgrunden fanns dels ett motstånd mot den planerade parkeringsgrottan, och dels en oro över hur lättvindigt makthavarna verkade förhålla sej till invånarnas åsikter. Att försöka avgöra frågan efter kommunalvalet men före det nya fullmäktige tillträdde kändes så otroligt arrogant och skamlöst.
Nu, några veckor senare, ser situationen i mina ögon ganska annorlunda ut. En stor vändning var att fastighetsnämnden inte godkände det föravtal som tecknats mellan staden och Toriparkki oy. Trots att en av vänsterförbundarna tyvärr i nämnden röstade för ett godkännande av avtalet så skickades ärendet till ny beredning tack vare att nämndens socialdemokrater var emot avtalet. Det här i sin tur ledde till att det just nu är osäkert om avgående fullmäktige hinner behandla frågan före sin avgång, och som sagt var det det faktum att ärendet försökte klubbas igenom så snabbt som var en av de starkaste orsakerna till att börja samla namn för en folkomröstning.
En annan vändning har varit att det börjar verka som att också majoriteten av de socialdemokratiska nu avgående fullmäktigeledamöterna motsätter sej parkeringen. En mäktig socialdemokrat är i vilket fall som helst fortfarande för byggandet av grottan, dvs ordförande för kommunorganisationen Seppo Lehtinen (ordförande för fullmäktigegruppen Jarmo Rosenlöf är en annan). Ett intressant tillägg i den farsartade behandling av ärendet som sdp har sysslat med var när deras fullmäktigegrupp förra söndagen skulle fatta sitt avgörande gruppbeslut i hur de ska bete sej i frågan. När det visade sej att beslutet inte skulle komma att gå grottivrarnas väg såg förespråkarna av byggandet till att skjuta upp gruppens beslutsfattande. Och i onsdagens Turun Sanomat fick vi sedan läsa att Seppo Lehtinen nu anser att avgående fullmäktige inte skall fatta det här beslutet.
Bra så måste man väl tycka, men samtidigt blir jag genast väldigt misstänksam. Jag tror nämligen inte en sekund på att Lehtinen vill skjuta upp beslutet på grund av att han skulle bry sej om formerna för hur beslut fattas. Den bild jag har fått av honom och hans agerande får mej att tänka att det enda Lehtinen funderar över när det gäller det här är hur han ska få parkeringsgrottan förverkligad. Och då tyder hans åsiktsändring på att han gjort bedömningen att det mera sannolikt sker ifall beslutet inte fattas nu. Och då känns det ganska dumt att nu hålla på och försöka fördröja beslutet, tänk om vi som samlat namn eller skrivit under insamlingslistorna nu i själva verket medverkar till att ge förespråkarna ännu en chans att lobba igenom beslutet?
Nå, det där tror jag nog egentligen inte på. Mera sannolikt är nog att Lehtinen nu har börjat se slaget förlorat, och att han nu försöker minimera skadan han och hans åsiktsfränder lidit (av att först ha försökt tvinga igenom beslutet genast efter valet och sen förlora omröstningen) genom att gå med på en mera demokratisk behandling av ärendet. Och då betyder det ju faktiskt att medborgarrörelsen redan i det här skedet har åstadkommit det som i mina ögon var det viktigaste syftet. Borde folkrörelsen då nu anse syftet uppnått?
Efter lite funderande har jag nog ändå kommit fram till att det skulle vara fel att göra det. Idag när jag på förmiddagen var och samlade in namn för folkomröstningen hörde jag att vi har 3000 namn insamlade. Det kan hända att en del av dom som har skrivit under tänker som jag, att det viktigaste är att ha förhindrat avgående fullmäktige från att klubba igenom ett impopulärt beslut. Men det kan också hända att många har skrivit under för att de ser att det här är en fråga som i vilket fall som helst borde avgöras genom en folkomröstning. Och isåfall är det helt fel av enskilda insamlare att avbryta det hela. Så i och med att jag från början har sagt att jag är med och försöker få ihop en lista med minst 7300 namn att lämna till fullmäktige så ser jag det nu som något av en plikt att slutföra projektet. Det har vi i folkrörelsen lovat dem som har skrivit under listorna. Så också för min egen del fortsätter insamlandet av underskrifter, och jag hoppas att vi som planerat före december får ihop ett tillräckligt antal underskrifter för att tvinga fullmäktige ta ställning till ordnandet av en folkomröstning. ÅGV kommer att samla underksrifter vid Salutorget på måndagen mellan 14 och 18, i Arken på onsdagen mellan 11 och 13, och i Gadolinia på torsdagen mellan kl 11 och 13. Välkomna då för att skriva under listorna om ni inte redan har gjort det.
Over and out (kanske)
Kommentera
Puh, skönt att ha valet undanstökat, känner mej helt däckad nu och inser att det hela nog har varit riktigt påfrestande för mej. Inspirerande och kul men tungt. Som jag förutspådde kände jag mej ganska nedstämd när rösterna började räknas, jag har under de senaste valen varit viceordförande valnämnden i ett väldigt högersinnat distrikt. Funderade när vi var klara på att helt låta bli att kolla valresultatet och bara cykla hem och lägga mej men ville nog sen trots allt höra hur det sist och slutligen gick, så jag for iväg på vår valvaka. Och där fick jag sen ämnen att glädjas över, flera unga vänsterkandidater gjorde verkligt bra val, och jag är riktigt stolt över hur vi ÅGV:are klarade oss. Från förra kommunalvalets ca 70 röster till närmare 400 nu, med tanke på att ingen av oss är äldre än 30 år så tycker jag det är ett fint resultat. Speciellt imponerande är så klart Lis 175 röster, och Li blev nu suppleant i fullmäktige.
Att 105 människor (ja eller 104, jag röstade på mej själv…) valde att lägga sin röst på mej känns också mäktigt, tack massor alla! Valet gick egentligen precis som jag hade hoppats för egen del, med det här resultatet kan jag fortsätta ett normalt liv på egna villkor men jag fick ändå tillräckligt med röster för att också i fortsättningen känna att jag har förtroende att vara med och påverka inom Vf:s kommunorganisation. Så jag hoppas att ingen av er som röstade på mej tycker att rösten gick till spillo iom att jag inte blev invald, jag ser det inte så.
Trots många glädjeämnen så finns det nog orsaker att vara nedstämd också. Vf:s nationella resultat, samlingspartiets och sannfinländarnas frammarsch, allt möjligt sånt. Och på det lokala planet, som mitt fokus nu har varit på, så blev jag nog ledsen över många saker. Flera av de kandidater jag tycker skulle ha varit förtjänta av att klara sej riktigt bra fick nöja sej med några tiotals röster, medan andra som bara är yta och inget innehåll håvade in enorma mängder röster. Vf:s interna ordning är jag på det stora hela någorlunda ok med, fast en del duktiga kandidater fick för få röster, men att Tommi Parkko från de gröna som jag skrev om för ett par dagar sen bara fick 70 röster känns fel, i mina ögon är han både en bra typ och dessutom verkligt duktig. Och liknande exempel finns det mycket fler av vilket känns tråkigt.
Menmen, så fungerar det och jag får tyvärr inte välja fullmäktiges sammansättning. För min egen del fortsätter det lokalpolitiska arbetet nu med att inom Vf behandla nästa års budgetförslag, med kulturnämnd och undervisningsnämndens svenska sektion, med torgparkering och vad som nu kommer upp på agendan. Dessutom ska jag börja söka jobb nu eftersom jag tänker sluta vid Åbo Akademi vid årsskiftet. Hur jag förhåller mej till att arbeta i någon nämnd under nästa fullmäktigeperiod beror på hur arbetssökandet går, nu finns här ungefär en månad tid att få saker att klarna.
Min blogg tror jag att jag tänker sluta med, men kanske jag ännu kommer med några inlägg innan jag lägger ner den. Åbo Gröna Vänster har en bloggfunktion på abogronavanster.wordpress.com, så där skriver vi säkert vidare om vad som är på gång inom ÅGV. Till sist ännu ett tack till alla som röstade på oss för förtroendet!
Valprogram
Kommentera
Jag skröt redan i förra inlägget om att vi är visuellt begåvade så jag tänkte det är på sin plats att posta bevis på det här. Först vår valbroschyr, som Samppe Sihvonen har gjort för oss:
Noteras bör kanske att programmet alltså är ett häfte som skall vikas, gruppfotot är alltså framsidan, teserna mittuppslaget, och de enskilda kandidatfotona baksidan.
Sedan valfestreklamen som Mattias Björkas har gjort:
Och till sist tidningsannonsen som Mattias har gjort:
Den som vill hjälpa till med att t.ex. lägga upp valfestplanscher på lämpliga ställen kan kontakta mej, jag ska hämta materialet från tryck idag på eftermiddagen. På torsdagen skall vi ordna en kampanjöppning där vi presenterar oss och vårt program och delar ut rättvisemärkta bananer, jippot sker på Arkens gård kl 12 är det tänkt.
Stadsprogram 2008-2012
Kommentera
Nu finns förresten Vf:s målsättningsprogram tillgängligt på svenska:
Känns kul att inför det här valet ha ett program som jag själv har varit med och jobbat fram, det är ett omfattande och bra program och jag hoppas Vf ges möjligheten att förverkliga dessa målsättningar. Välj rätt spår! Och om ni hittar språkfel eller andra klanterier i det så meddela mej, är trots allt inte så värst van vid att göra översättningar och det skulle vara pinsamt om något har gått helt fel…
Tystad…
Kommentera
Höh, mitt svar på Ulla Achréns insändare har inte publicerats i ÅU. Irriterande att jag stressade mycket för att hinna skriva ett svar samma förmiddag som Achréns insändare var i tidningen och sen var det i onödan. Irriterande också eftersom min insändare (enligt mej) tog upp en relevant diskussion och dessutom rättade till fel som Achrén skrivit medan många av de insändare som har publicerats de senaste dagarna bara har varit tomt sfp-skryt. Jag hade väl också en del vf-skryt i min text men det vara bara för att åstadkomma balans i det hela, det ville ÅU tydligen inte ha. Höh. Nå, då finns den bara exklusivt i min blogg, ett par inlägg neråt. Som kompensation (undrar om det var så eller om dom annars bara valde mej) kontaktade ÅU mej igår om ifall jag ville ställa upp i en inför valet grej tillsammans med Annika Lapintie men det tackade jag nej till eftersom jag tänkte Li passar bättre än jag i den grejen. För egen del var det kanske lite dumt valtaktiskt sett, men ÅU skrev själva att dom ville presentera en rutinerad politiker (dvs Lapintie) och en ny kandidat och fast jag inte är så värst rutinerad jag heller så är Li trots allt nästan 10 år yngre än jag och dessutom ÅGV:s ordförande så det kändes lämpligare att föreslå henne till den här grejen.
Vi kommer med Li förresten båda att vara på Turun Vasemmistoklubis diskussion Turku eilen, nyt – ja joskus. Den är i restaurang skolan kl 18 på tisdagen, jag har varit där några gånger och det brukar vara riktigt trevligt. Den här gången deltar många av vf:s kommunalvalskandidater så det är en bra möjlighet att träffa flera av oss på en gång.
En annan sak jag och Li båda deltar i är Kårens valpanel, som är torsdagen den den 9.10 kl 19. Man får gärna komma och heja på oss. Dessutom är det valtorg och allt möjligt hela tiden nu, om nån vill vara med och göra kampanj är det bara att kontakta mej.
Demokratidebatten fortsätter…
Kommentera
…utom att motparten i debatten vill tydligen inte prata om det ämnet. Ulla Achrén hade svarat på min (och Gustav Wickströms) insändare idag, men valt att helt strunta i vad jag egentligen hade försökt lyfta fram, dvs hur beslutet om S:t Olofsskolan fattades. I mina ögon var det inte så smart att skriva ett svar där hon dels felaktigt säger att vf röstade emot utrymmena i fjärde våningen för S:t Olofsskolan, dels undviker själva ämnet. Nu var det helt självklart för mej att jag måste skriva ett svar och jag tänker mej att en del ÅU-läsare kanske ändå reagerar på att ärendet sköttes på ett lite suspekt vis. Fast vad vet jag, kanske folk inte bryr sej, sfp fick ju igenom sin vilja i den här frågan, kanske det är vad som räknas. Här är mitt svar:
Demokratiskt beslutsfattande
Ulla Achrén antingen missförstår eller ignorerar vad jag försökte lyfta fram i ÅU den 23.9 i sin insändare den 24.9. Dessutom verkar hon ha glömt hur omröstningen om S:t Olofsskolans utrymmen den 8.1 2007 gick till. Därför tål det att upprepas. Vänsterförbundet röstade inte emot att skolan skulle få nya utrymmen på fjärde våningen i Kaskisgatan. Socialdemokraterna gjorde det, men vf röstade tomt. Orsaken till det var att våra representanter ansåg och anser att förtroendevalda måste ha tillgång till all tillgänglig information om de skall fatta beslut. Så borde det vara oberoende av om en del av grupperingarna har undertecknat ett s.k. styrelseavtal, och oberoende av om ärendet i fråga har blivit en del av maktkampen mellan olika grupperingar inom detta avtal.
Gustav Wickström talar i sin insändare (ÅU 23.9) om en prisskillnad på en halv miljon mellan de två alternativen som det röstades om. Den uppgiften hade också vf:s representanter i stadsstyrelsen läst om i tidningarna före mötet, men under styrelsemötet den 8 januari fanns det i beredningen av ärendet inga uträkningar som skulle ha styrkt det här. Under diskussionen hävdade dessutom samlingspartiets Petteri Orpo att de siffrorna inte stämmer, en sak som våra representanter inte kunde ta ställning till eftersom de inte hade sett några uträkningar om saken. Vid behandlingen av ärendet saknades även information om del andra saker som vf:s representanter ville få klargjorda innan beslut i ärendet, och därför ville vf inte rösta i ärendet utan tilläggsberedning.
Som sagt, beslutet i sig var det inget fel på, men jag upprepar att jag tycker det är skrämmande att stadsstyrelsen klubbar igenom ärenden utan att följa normala principer som hör till demokratiskt beslutsfattande. En normal beslutsordning i ärendet skulle som jag ser det ha förhindrat att remonten av Uittamo skola (”finska intressen”) sattes i motsatsförhållande till S:t Olofsskolans utrymmen (”svenska intressen”), en polarisering som ingen vinner på. För inte är det väl ändå så att enskilda sfp:are vill lyfta fram en sådan polarisering för att mobilisera fram valframgång?
Achrén skriver att enskilda svenska representanter i andra partier än sfp inte tycks ha möjlighet att övertyga sina partikamrater om hur viktig den svenska skolan, vården och omsorgen är. Inom vf inser de förtroendevalda det här utan att de behöver övertygas om det. Ett tecken på inställningen till svenskan i Åbo är att Åbo Gröna Vänster, som är en aktiv men väldigt liten lokalorganisation, har flest representanter av alla vf:s lokalorganisationer i kommunorganisationens styrelse. Förutom undertecknad, som är viceordförande för vf i Åbo, är också Li Andersson styrelsemedlem, och Heidi von Wright är styrelsesuppleant. Det finns alternativ till sfp som bryr sig om den svenska servicen i Åbo.
Markus Varjonen
Vänsterförbundet
Mygel i korridorerna
Kommentera
Skickade nyss in en insändare till ÅU som jag nu bifogar här. Bakgrunden är att Christel von Frenckell-Ramberg, som är ordförande för undervisningsnämndens svenska sektion och medlem i stadsfullmäktige, skrev en insändare som hon inledde med att säga ”kommunalvalen närmar sig och det märks minsann i en del uttalanden” och fortsatte med att hon inte kan förstå att någon svensksinnad skulle kunna rösta på sdp efter hur de har pratat om S:t Olofsskolans utrymmen på sistone. Jag skrev först ett svar som var ganska mycket mera konfronterande än det jag nu skickade in och pastear hit till slutet av mitt inlägg, men det är nog alltid smartare att vara diplomatisk så jag putsade upp texten. Den ursprungliga rubriken var mygel i korridorerna och där spekulerade jag kring att en av orsakerna till att sfp tvingade igenom ärendet på det vis dom gjorde i stadsstyrelsen var att deras representant där, Ulla Achrén, när beslutet fattades var på väg att lämna styrelsen, och att hon och sfp inte skulle ha fått ut den maximala politiska nyttan i media ifall ärendet skulle ha skötts på ett sätt som fyller en demokratisk beslutsordning. Men det är bara mina egna spekulationer att det låg bakom deras agerande, så det kändes onödigt att ge sej in på det i ÅU. En av orsakerna till att det hela sköttes på det viset som det gjordes, och att ärendet kom utan ordentlig beredning till styrelsen var att det var en del av det styrelseavtal som alla partier utom vf undertecknade i början av kommunalvalperioden. Jag vet inte riktigt om jag förklarade bakgrunden tillräckligt i insändaren, min första version blev så galet lång att jag måste lämna bort ganska mycket saker men jag hoppas på en fortsatt diskussion kring ärendet så att jag kan lyfta fram andra sidor. En lite känga kunde jag kanske också ha gett åt von Frenckell-Ramberg om hennes inledning, eftersom jag tyckte hennes insändare var det starkaste tecknet i insändarspalterna om att det märks att kommunalval är på kommande i hur folk talar och skriver om saker. Men å andra sidan kunde den kängan ha vänt sej mot mej så jag skippade det också…
Här min insändare:
Åbosjukan och S:t Olofsskolan
Sfp gjorde ett fint jobb i hur S:t Olofsskolans utrymmesbehov hölls inne på den politiska agendan och slutligen fick en god lösning, men Christel von Frenckel-Ramberg förenklar en hel del när hon skriver att orsaken till att Seppo Lehtinen och sdp igen har lyft upp frågan handlar om att sdp inte unnar finlandssvenska barn fullgoda utrymmen (ÅU 19.9). Sfp är nämligen i allra högsta grad medskyldig till att ärendet dyker upp igen i diskussionen. Ett smidigare agerande i början av 2007 då ärendet (äntligen) kom upp i stadsstyrelsen skulle ha kunnat förhindra den bitterhet som på basis av Lehtinens uttalanden ännu finns kvar. Vi får hoppas att den här bitterheten inte påverkar sdp:s agerande i andra för oss finlandssvenskar i Åbo viktiga frågor.
Åbosjukan är ett känt begrepp, och beslutskulturen i vår stad har med fog kritiserats. En sund demokratisk beslutsordning verkar inte kunna följas här, utan en evinnerlig kohandel pågår bakom kulisserna när det gäller ärende som ärende. Rättvisa sfp gick i frågan om S:t Olofsskolan med i denna kohandel, och slutresultatet blev att ärendet klubbades igenom i stadsstyrelsen utan att de som fattade beslutet hade fått se en ordentlig beredning av ärendet. Till råga på allt avgjordes ärendet så att remonten av Uittamo skola sattes i vågskålen som någonting som måste offras ifall utrymmena i fjärde våningen av Kaskisgatan 5 byggs, ett förfarande som alldeles i onödan byggde upp en konfliktsituation. Lehtinens sdp var absolut en av de värsta kockarna i soppan, men sfp kan inte heller få rena papper för hur ärendet sköttes.
Inom vänsterförbundet har vi diskuterat S:t Olofsskolans utrymmen åtminstone under hela den tid undertecknad har varit med i verksamheten, och vi var när ärendet behandlades i flera olika organ av den åsikten att utrymmena på Kaskisgatans fjärde våning var det bästa alternativet för skolans tilläggsutrymmen. I stadsstyrelsens avgörande omröstning den 8 januari såg sig våra representanter dock tvungna att rösta tomt i protest mot förfarandet. Frågan avgjordes på ett sätt som trotsade de demokratiska principerna om att de förtroendevalda ska ha tillgång till till exempel sådan information som vad sakerna de beslutar om kommer att kosta. Ännu under mötet i januari skulle det ha varit lätt att låta ärendet gå till en ny beredning fram till nästa styrelsemöte, då ett beslut på starkare grunder kunde ha fattats. Ett sådant beslut skulle effektivt ha skjutit i sank de grunder för Lehtinens klagomål som faktiskt finns i och med att ärendet behandlades på ett sådant vis att alla förtroendevalda inte hade tillgång till all befintlig information.
Att jag nu kritiserar ett beslut som jag till innehållet tycker var bra kan tyckas vara hårklyveri, och sant är att min kritik inte har någonting med själva skolan att göra mera. Huvudsaken när det gäller S:t Olofsskolan är att skolan äntligen har fått sina tilläggsutrymmen, och det har varit glädjande att vara på besök där och se och höra hur väl de nya utrymmena fungerar. Det som jag tycker är skrämmande är sättet på vilket beslut fattas i Åbo och den respektlöshet för demokratiska principer som florerar här. Min naiva förhoppning är att en förändring i den här beslutskulturen skulle kunna ske som en följd av höstens kommunalval.
Markus Varjonen
Suppleant i undervisningsnämndens svenska sektion (vf)
Om makt och samarbete
Kommentera
Den politiska gruppering som har absolut mest inflytande och makt i Åbo är utan tvivel samlingspartiet. På ett sätt är det ganska självklart iom att partiet med sina 20 fullmäktigeledamöter är den största grupperingen, men med tanke på att 20 av 67 trots allt inte innebär en egen majoritet så är det ganska underligt att partiet under de senaste åren sgs enväldigt har lyckats diktera åbopolitiken. Av någon anledning har de andra partierna inte lyckats skapa en motkraft som skulle kunna utmana den samlingspartistiska synen på hur staden ska ledas.
I det sittande fullmäktige har socialdemokraterna 17 mandat, vänsterförbundet 11, och de gröna 9. Sammanlagt blir det här 37 ledamöter, dvs mer än hälften av fullmäktige. En sak som gör mej väldigt frustrerad är att sdp och de gröna har valt att slå sej samman med saml istället för att utreda möjligheterna att samarbeta med vf och jag har funderat ganska mycket på varför det har blivit så. Med tanke på att båda partierna har en hel del i mina ögon bra typer som aktiva så känns det väldigt ledsamt om majoriteten i båda grupperingarna känner att samlingspartiets väg är den bästa. Det känns som att båda partierna sviker sina ideal och sina väljare med det samarbetet för i mina ögon ser det inte ut som att någondera skulle ha lyckats få igenom nästan alls egna linjedragningar iom det här samarbetet.
Nå, sett ur ett annat perspektiv så har inte vänsterförbundet lyckats med så värst mycket heller under den gångna perioden, i de flesta omröstningarna har vi ensamma fått vara av en avvikande åsikt. Och jag tror nog att det finns fog för lite introspektion också i funderandet kring varför det inte har blivit av med samarbete vf-sdp-de gröna. I enskilda nämnder kan det fungera riktigt bra, men på det stora hela har det varit väldigt svårt. När man läser partiprogram och pratar med enskilda aktiva så får man bilden av att ett samarbete borde vara den absolut mest fördelaktiga lösningen där alla tre skulle få igenom en del av sakerna vi vill arbeta för.
Jag har ställt den här frågan till sådana som har varit med längre inom vf och svaren har för det mesta varit ganska otillfredsställande, de gröna målas upp som samlingspartiets parkfalang medan socialdemokraterna sägs vara omöjliga att ha att göra med när samarbete med vf förs på tal. Kommentarerna får mej att misstänka att inte vi kanske inte heller har varit så duktiga på att ta initiativ till samarbete, och en förhoppning jag har i och med årets val är att det skulle ske en förändring i det här. Kanske det skulle vara på sin plats att efter valet sätta sej ner och se var man kan mötas? Med lite kompromissvilja tror jag att en kursändring skulle kunna vara möjlig. I många nämnder fungerar det redan (t.ex. ska jag och de grönas Jonas Heikkilä träffas före morgondagens möte i undervisningsnämndens svenska sektion för att prata igenom föredragningslistan), så varför inte också på fullmäktigenivå?
Utmanade av de gröna
Kommentera
Det har varit en intensiv vecka men nu har vårt stadsprogram välj rätt spår (kaupunki raiteille, jag är inte helt nöjd med hur namnet blev på svenska men lyckades inte komma på nåt bättre) lanserats och idag tar jag en ledig dag från allt som har med politik att göra. De gröna släppte också sitt program den här veckan och passade på med att slänga en klar utmaning till vf genom att som målsättning uttala att de vill växa förbi oss och bli den tredje största grupperingen här i Åbo. Samtidigt verkade deras program innehålla några linjedragningar som för dom några millimeter (uns? är det samma som piiru?) vänsterut.
Som viceordförande för vänsterförbundet antar jag att min uppgift är att oroa mej för de grönas utmaning. Samtidigt måste jag ändå säga att jag är glad över att de har ett program som verkar ganska bra och att de t.ex. säger sej vara emot säljandet av stadens hyresbostäder, det har dom inte varit under den gångna fullmäktigeperioden. De gröna har många verkligt bra kandidater i årets val, och för min del är det riktigt ok om vf skulle göra en riktig brakförlust i valet ifall förlusten beror på att dom andra partierna har börjat jobba för dom saker vi sett som viktiga. Men å andra sidan är vägen dit nog extremt lång när man kollar på hur de andra partierna har röstat i fullmäktige och i nämnderna under de senaste åren, och en liten kursändring ändrar nog inte på den bilden för de gröna heller.
Två stora skillnader vill jag här lyfta fram mellan vf:s och de grönas program. Det ena är hur vi förhåller oss till omvandlandet av kommunala verk till affärsverk. Jag ser det som en enormt oroväckande utveckling att invånarna har allt mindre att säga till om i hur staden styrs, vi håller på att övergå från ett aktivt medborgarskap där invånarna är med och påverkar till en sorts konsumentskap. Nämndsystemet kanske inte fungerar perfekt, men där finns ändå en någonsorts insyn och möjlighet att påverka besluten, det är en farlig väg att föra en allt större del av makten bort från det demokratiska systemets översyn.
Det andra jag vill lyfta fram är omsorgen om dom som är i utsatt ställning. Inser de andra partierna vilken tröskel serviceavgifterna innebär för den som är fattig? Hälsocentralavgiften infördes om jag kommer rätt ihåg i Åbo för ett par valperioder sedan, vänsterförbundet försökte förhindra det då och vi gör det fortfarande. Tillgång till hälsovård ska inte vara en fråga om ekonomisk ställning, och dessutom är det fullständigt idiotiskt att binda hälsovårdspersonal vid de extra adminstrativa uppgifter som uppkommit iom att avgifterna uppbärs.
Trots att det är på riksnivå som de stora linjedragningarna görs kring hur fördelningspolitiken görs, så kan man nog också på kommunal nivå fatta beslut som har en enorm inverkan på mänskornas vardag. I dom här frågorna står vf som jag ser det för den mest humana politiken.
